Ojj, hade jag en blogg här

Det var värst. Och tydligen har jag skrivit saker i den också, hoppas ingen väntar på en uppdatering ;)

http://blogg.retego.se kan kanske uppdateras, men absolut inte den här...

Projekt i diket

Hoppsan, jag tror att jag precis körde i diket med ett projekt. Efter att jag snattat idén till bytkläder.nu av lillayster (jo, du får hälfen av miljonerna när vi gör en aftonbladet exit :) funderade jag länge och väl över om jag skulle bygga den eller inte. Kunde dock inte få idén ur huvudet och då brukar det vara bäst att bara göra det.

Så... Nu finns den där, i en ganska dassig beta-version, http://www.bytkläder.nu. Problemet var att någon byggde http://kladbyte.se/ samtidigt... Och den har en helt annan hype med sig. Ett projekt kört i diket alltså :)

Aja, anyhow - jag hade redan innan bestämt mig för att det där var sista sajtprojektet jag skulle göra på egen hand. Härifrån finns det bara tre modus i kodandet; mitt fasta jobb, konsultjobb och helt fri lek. Inga mer egna sajter, det är oftast inte värt tiden - särskilt som jag tenderar att sätta den tekniska ribban lite väl högt - ingen ser ju hur fina de bakomliggande klasserna är :)

Tekniker Och Deras Tidsplanering

Jag har en bok hemma som jag fick av utvecklingschefen på mitt förra jobb, jag har visserligen glömt titeln men det var något i stil med "time management for sysadmins". Det var en väldigt bra bok, och en av poängerna han gjorde var att förklara problemet i att vi säger "det är två dagars arbete - jag kan ha det gjort om två veckor". Det gäller för utecklare med.

Så här ser verkligheten ut: Man har ett planeringsmöte, det är ett riktigt bra planeringsmöte med tidsskattning och prioritering och det mynnar ut i en fin lista med planerade leveranser på planerade tidspunkter. Utvecklaren är nöjd och känner att "vecka X blir tuff men det här kommer vi fixa". Sedan kliver vekligheten in: sälj måste ha just det företagest annons skapad och publicerad precis nu för det har de lovat. Den ambitiösa nya medarbetaren har hitta ett antal irriterande, men ganska snabbfixade buggar, chefen har ett bra förslag att diskutera och servern äter upp alla inodes i en av cachemapparna. I teorin skall svaret på alla dessa frågor vara "återkom om två månader", men hur ska den som frågar, och har ett i deras yrkesroll akut problem, förstå varför det inte går att skjuta in en "så snabb fix" i planeringen? Och hur skall man förklara att en snabb fix betyder 5 minuter för att lokalisera var i kodträdet fixen skall in, 10 minuter för att fundera över oönskade konsekvenser av fixen, 10 minuter för att kolla så att ingen av de där läskiga sakerna hände, 5 minuter för att driftsätta och peta in i svn och 5 minuter för att faktiskt göra fixen. Dvs att det åtgår 35 minuter för den där feminutersfixen?

Så vad väljer du? Backlogg i planeringen eller besvikna och oförstående medarbetare, som känner att du inte bryr dig om deras problem? Lägg sedan till att det är trevligt att ibland vara social med sina kolleger....

PHP skalar inte

... hör jag här och där från sura gamla javakodare. Nähä? Devote.se har ungefär 400k unika besökare och i runda slängar 4500k sidvisningar per vecka. Med den lasten idlar våra, inte alls särskilt brutala, webbserverresurser mest hela tiden. Sedan finns det andra saker i systemet som har svårt att hänga med vid peaklast och det får vi ordna - men det har inte med php att göra.

Sedan gnäller folk på överlagring och spagettikod - och visst, jag har sett javakodare försöka trycka javas hårt typade, metodkjedande modell på php och det blir ju bajs. Det är lite svårt att överlagra en metod med lika många argument i ett icke typat språk. Så då använder man defaultvärden på metodparametrarna istället - och om man verkligen måste kunna skicka in en integer och ett komplext objekt på samma position i ett anrop får man kolla det inne i anropet. Funkar precis likadant....

Annat det gnälls på är MVC-separation. Och det är sant att mycket php-kod blandar presentation och logik, men det beror mer på programmeraren än på språket...

Hela den här harangen beror på att jag precis fick en phpklass som en javakodare hade skrivit och den var full med syrliga kommentarer om språket. Min reaktion på det är ungefär att "ja, om man kodar som du så suger php". Dvs om han hade kunnat språket hade han inte stött på de problemen han gjorde. Poängen är alltså i korthet att om man vet hur språket fungerar så blir det bra, jag kan skriva skrotkod i java eller c++ med, men jag bör hålla mig ifrån att skylla på språket.

Sedan är det klart att ett tolkat språk aldrig blir lika snabbt som ett kompilerat, men med vettig opcode-caching och lite andra hemliga trix kan man komma ganska nära. Iaf tillräckligt nära för att den snabbare utvecklingen skall göra de ökade hårdvarukraven till en i kronor och flexibilitet bra affär.

Blogtorka

Jag tror jag har kommit på varför jag inte bloggar. Det har med ambition att göra, ambition om antal tecken och intellektuell höjd. Det är nämligen så att jag inte anser det mödan värt att skriva ett inlägg om jag inte har något att säga - och jag har en egen definition av vad något att säga innebär. Bloggarna på jobbet uppdateras flera gånger per dag, vilket jag inte förstod hur man kunde hinna med - svaret är naturligtvis att ett foto och "ojj idag är jag sen till bussen och har ont i tån - här är en bild jag hittade på google" konstituerar ett inlägg. Gusten har kommit på det tror jag, kolla gusten.posterous.com. En bild med telefonen, eller en kort betraktelse, och så maila in den från luren - det tror jag på. Då blir det enkelt nog och posterous lägger ambitionsnivån rätt åt mig.

Ägd av google

Så var det då slutligen dags att helt släcka jalakas.com, säga upp VPS-kontot hos herrar Glesys och i allmänhet låta sig bli ägd av google. Det har varit en lång väg att vandra, det började med ett gratiskonto på en en av de där reklamfyllda gratiswebbhotell-sakerna för ungefär 100 år sedan. Man fick 10meg på disk och, om man var snäll, en fin mapp med execCgi påslaget. Sedan blev det betalhotell med ofattbara 50meg disk för att kunna köra ASP (och då pratar vi inte .net utan gamla ruttna ASP - minns ni att man laddade upp acessdatabaserna med ftp?). Sedan var det lite vändor - större webhotell och LAMP istälet för MS. Sedan VPS för att göra egen apacheconf, egen postfix, mina värden i my.cnf och vad det nu var. Då var den 30gig disk och några gig ram :)

Den processen tog några år, och nu börjar det bli dags att gå tillbaka. Från början var det "undra om jag kan", sedan blev det "titta vad jag kan" och nu verkar jag ha landat i att "jag vet att jag kan, jag gör det 40+ timmar i veckan". Och då vill man ju inte göra det på fritiden också. Jag kollade precis upp när vi skapade den första bloggen (felfri.com) och det visade sig vara ungefär fem år sedanoch det var lite advantgardistiskt just då. Nu har jag ju gjort allt det där (och gör det fortfarande i jobbet) så på min fritid tänker jag låta blogger (google) drifta och kåda mina saker.